Hur kan jag vara med och aktivt bygga upp Globalarkivet?
Du som privatperson kan höra av dig till Världsbiblioteket/Globalarkivet om det finns möjlighet att ta emot dig som praktikant. Det kan även finnas deltagande föreningar och tidskrifter som behöver hjälp med att mata in sitt material. Håller du på med att skriva, fotografera eller spela in ljud för någon av Globalarkivets deltagare kan du aktivt kontakta dem och tala om vilken licens du vill publicera dina skapelser under. Ju mer generös licens du använder, desto bättre tycker vi i Globalarkivet att det är. Är du med i en förening eller arbetar för en tidskrift som ännu inte är delaktig i Globalarkivet kan du ta upp frågan om medverkan i arkivet och mejla iväg en intresseanmälan till Världsbiblioteket eller Globalarkivets frågetjänst.

Ett arkiv är ingenting utan sina användare. Därför hjälper du oss väldigt mycket om du hjälper till att marknadsföra och propagera för Globalarkivet. Bland annat kan du kopiera arkivets banner och lägga den på din blogg eller hemsida. Du kan även hjälpa till att sprida material från Globalarkivet till kollegor, vänner eller för den delen helt okända människor!

Varför finns det så lite material om vissa områden och länder och så mycket om andra?
Det beror helt och hållet på vilka föreningar som är aktiva och matar in sina resurser i arkivet. Riktlinjerna för Globalarkivet är att fokusera på material som behandlar verkligheten i länder i syd, men frågor som direkt rör globala rättvisefrågor kan även handla om verkligheten och de sociala kamperna i Västeuropa och Nordamerika. Har du förslag på föreningar eller tidskrifter som kan fylla igen luckor i Globalarkivet skickar du ett mejl till vår frågetjänst.

Kan jag lägga upp en artikel på min blogg?
Det kan du om du följer villkoren i den aktuella licensen. Villkoret Inga Bearbetningar innebär just att du inte får göra några bearbetningar i den artikel du finner i Globalarkivet (naturligtvis kan du alltid citera även dessa artiklar). Villkoret Erkännande innebär att upphovsmannens namn alltid ska nämnas i samband med kopiering, vidaredistribution och bearbetningar. Villkoret Dela Lika brukar även – i en lek med ord – kallas för copyleft, och tillåter bearbetningar av verket så länge som bearbetningarna i sin tur publiceras under samma licens och villkoret Dela Lika. Villkoret Icke-Kommersiell utesluter användande av det licensierade verket som inbringar pengar och vinst.

Creative Commons tillåter kopiering och vidaredistribution bara man följer de villkor som upphovsmannen valt att publicera sina verk under. Det går därför att säga att Creative Commons bygger på den upphovsrätt som den vill mildra eller förändra.

Vad är det för bearbetningar som vissa av CC-licenserna tillåter?
En bearbetning kan vara en översättning, en förkortning eller sammanfattning, eller ett inlemmande av verket i ett nytt sammanhang – exempelvis som del i en antologi. En bearbetning är alltså lite mer omfattande än det handlande som traditionellt faller under den lagstadgade citaträtten vilken omfattar alla upphovsrättsskyddade verk. En bearbetning får dock inte kränka verkets karaktär, bearbetningen kan då bli föremål för en civilrättslig process. Exempelvis får man inte bearbeta en artikel som tar avstånd från Israels ockupation av Palestinska områden på så vis att det framstår som att artikelförfattaren stödjer denna.

Vad räknas egentligen som icke-kommersiellt bruk?
Det handlar här om gränsdragningar. Får till exempel en friskola, som ju är vinstdrivande, använda sig av materialet i sin undervisning? Denna fråga är inte prövad i svensk rätt ännu. I Nederländerna har emellertid fotografen Adam Curry fått rätt mot den holländska tidningen Weekend som tog några av hans bilder (licensierade under en CC-licens som villkorade icke-kommersiellt bruk för deras användande) till sitt omslag.

Att publicera en artikel som villkorar icke-kommersialitet på sin privata blogg är inga problem om inte själva bloggen har ett vinstdrivande syfte (reklamintäkter eller liknande).

Är det sant att jag kan använda en artikel som är publicerad under Creative Commons licens Erkännande - DelaLika till att fylla ut en antologi som jag sedan säljer?
Ja, förutsatt att den av dig sammanställda antologin i sin tur i sin helhet publiceras under samma Creative Commons-licens och är fri att kopieras, vidaredistribueras och bearbetas för kommersiellt bruk. Med andra ord spelar det ingen roll om de andra bidragen till antologin är publicerade under vanlig upphovsrätt. Så fort en text licensierad under denna CC-licens används och bearbetas (antologin utgör en bearbetning i detta fall) måste hela bearbetning publiceras under samma licens.

Kan ni komma till min skola och föreläsa?
Ja, mycket gärna. Globalarkivet är skapat med tanke på skolan och elevernas behov av kritisk och alternativ information om svåra och komplexa frågor av global natur. Vi på Världsbiblioteket/Globalarkivet har spetskompetens på flera av de områden som Globalarkivet berör, inklusive frågor kring upphovsrättskritik och digital solidaritet. I de fall vi inte har den kompetens som krävs kan vi lotsa vidare till de solidaritetsorganisationer, tidskrifter eller individer som har denna kompetens.

Vem väljer ut de föreningar och tidskrifter som får delta i Globalarkivet?
Världsbiblioteket i Solidaritetshuset.

Hur definierar ni "Globala rättvisefrågor"?
Detta är en stor och svår fråga att besvara. Deltagarna i Globalarkivet delar till viss del en världsbild som nog kan sägas stå till vänster inom politiken. Men Globalarkivet och de flesta av dess deltagare är inte knutna till något politiskt parti. För oss som arbetar med Globalarkivet innebär global rättvisa att man fokuserar på de odemokratiska maktförhållanden som råder och har rått i världen på alla möjliga olika nivåer och områden för att på så vis kunna motverka och helst utjämna dem. Med rättvisa menar vi att alla människor ska ha samma formella rättigheter, men också materiella och andra förutsättningar att i praktiken använda sig av och utöva dem. Odemokratiska maktförhållanden och ojämlikheter hindrar enligt oss verklig utveckling överallt där de uppstår.

Världsbiblioteket driver en kampanj om Digital Solidaritet, varför är det så viktigt?
Idag befinner sig information, kunskap, kommunikation och kultur i centrum för den kapitalistiska ekonomin. Mänsklig samvaro och kulturella processer är på väg att bli till varor på en marknad. Den privata äganderätten i form av upphovsrätt, patent och varumärken expanderar och griper allt djupare in i sina områden på det allmänna och demokratiska samtalets bekostnad.

På liknande sätt som tidigare skett i historien kring materiella resurser sker idag en skiktning i de som har och inte har tillgång till information, kommunikation och kultur. Ibland kallas detta för "the digital divide", den digitala klyftan. Denna skiktning sker även på en geopolitisk nivå mellan regioner och länder - mellan centrum av världsekonomin och dess periferi. Det är för att möta och minska denna digitala klyfta som Världsbiblioteket driver frågan om digital solidaritet. För det går att göra något åt problemen. När en utbildningsminister i ett afrikanskt land tillfrågades vad som var viktigast för honom svarade han: "Open Access, Open Access and Open Access" (Öppen tillgång, öppen tillgång och öppen tillgång). Det han menade var att fritt publicerad vetenskaplig forskning gynnar alla med små ekonomiska resurser.

Materialet i Globalarkivet är inte bara öppet tillgängligt, det är även fritt att sprida vidare på vissa villkor.

Precis som vi alla och alla länder behöver fri tillgång till kunskap och information, behöver vi även fri tillgången till kultur. Allmän och fri tillgång till kultur är lika viktigt som tillgång till information och forskning för demokratins och den samhälleliga utvecklingen. Upphovsrätten försvårar denna tillgång. Det är inte bara tillgången till information och kultur som försvåras av den, även produktionen av information och kultur sinkas av upphovsrätten.

I en tid när ny teknologi möjliggör ett populariserat flöde av informations- och kulturskapande och opinionsbildande, som inte främst drivs av vinstintresset, stoppar den privata intellektuella egendomen upp flödet i de kreativa och demokratiska processerna. Vi tänker här på bloggosfärens medborgarjournalistik, remixkulturen inom modern musik, video, mulitmediaproduktion, fan fiction-bearbetningar av upphovsrättsskyddade verk (omdiktningar av exempelvis Harry Potter) och kollektiva berättarformer, samt den effektiva distribution av dessa flöden över webben, via Youtube, Facebook, fan fiction-sidor och fildelningsnätverk.

Det är främst bokförlag och film- och skivbolag, inte den genomsnittliga upphovsmannen, som drar nytta av de intäkter som upphovsrätten genererar. Alla utom de allra mest framgångsrika upphovsmännen har en mycket svag position gentemot tidningen, tv-producenten, förlaget, filmbolaget eller vilken traditionell aktör det nu handlar om. Vi tror att det går, och att vi behöver, hitta nya, mer effektiva, men också mer solidariska, sätt att stödja skapandet av information och kultur i samhället, än de som den nuvarande upphovsrätten erbjuder, och att det gäller att fullt ut utnyttja den demokratiska och utjämnande potential som Internet skapar för relationerna mellan centrum och periferi i världsekonomin.

Visst går det att något mildra effekterna av dagens allt strängare upphovsrätt med olika former av mer tillåtande licenser som Creative Commons eller GNU/GPL, men dessa licenser rår inte på den stora inlåsning av kultur och information som idag sker inom de stora kommersiella aktörernas verksamhet på detta område - uppbackade som den är av ständigt nya lagar och internationella avtal. Vad som behövs är någon form av systemskifte.

En växande informationell och kulturell allmänning, upphovsrättens motsats, drabbar företagen som lever på upphovsrätten mer än kulturskaparna, och gynnar en demokratiserad informations- och kulturproduktion. En sådan allmänning kan skapas på flera olika vis: genom en helt upplöst upphovsrätt, genom en upphovsrätt som ger kollektiv snarare än individer rättigheter, eller en upphovsrätt som fortsatt är knuten till individen men som inte aktiveras automatiskt vid verkets skapande utan kräver en aktiv viljeyttring från upphovsmannen sida för att gälla - och då för en starkt begränsad tidsperiod. Valet av något av dessa alternativ beror på politiska preferenser.

Utan att ta ställning för något av de ovan nämnda alternativen till dagens upphovsrättssystem menar vi på Världsbiblioteket att andra former än upphovsrätten bör kunna, helt eller delvis, trygga professionella kulturarbetares försörjning. Det kan handla om fler och rikligare stipendier, annan understödjande verksamhet, eller olika (utvidgade) former av medborgar- eller konstnärslön.

Man kan tycka att det handlar om lätt utopiska tankar. Men vi menar att det är viktigt att formulera alternativ till den nuvarande ordningen. Vägen till dessa mål lovar dock att bli allt annat än rak och enkel.

Men faktum ändras inte: Det viktigaste som händer idag är att allt fler deltar i sociala skapandeprocesser av information och kultur. Gränsen mellan konsumtion och produktion håller på att mjukas upp. Dessa processer är sociala till sin karaktär på samma gång som de är centrala för såväl ekonomin, politiken och kulturens utformning.

Världsbibliotekets principiella åsikt i denna fråga är att det som är socialt till sin karaktär inte bör ägas och exploateras för privata syften.