Sammanfattning (abstract)

Vecka 42 var debatternas vecka i politiken. Den tyngsta debatten, mellan partiledarna i SVT, gav oss en fingervisning om den kommande valrörelsen. Man hade kunnat förvänta sig en självsäker oppositionsledare, som styrkt av den kraftiga opinionsframgången, satte tonen för debatten. Men i stället möttes vi av en lågmäld, närmast vädjande och blodfattig Mona Sahlin. Vilket lämnade ett stort utrymme åt nyfunna vännen Maria Wetterstrand, som utstrålade både jävlar anamma och politisk tyngd. Hon imponerar i debatten på ett sätt vi inte sett sedan Schymans glansdagar.